någon gång för länge sen bestämde jag mig för att tycka om mig själv & det är nog därför jag klarar mig så mycket bättre än många andra.
tack mig.

jag tittar upp från skärmen & ser ljusen brinna i fönstret mot den svarta kvällen på andra sidan glaset. doften av curry ligger tät i lägenheten, har gett svennehemmet en ny dimension & jag har precis strukit velvet över naglarna, jag satsar på spamys ikväll.
men magen vänder sig lite, vill riva skav på insidan. dock är det varken curryn eller de tre tablettaskarna utan det är allt som kommer med orden, de tre jag sa, de som känns & grämer mig i oro.


men såklart jag är säker,
jag är bara så jävla rädd.