24 mars 2019
Jomen det var ju fredagskväll & febern gosade ner mig i soffan framför någon form av body gard-serie som var både löjlig & spännande, somnade sent. På lördag förmiddag fortsattes det med frukost i ett överhettat kök från solen som SKEN & SKEN in genom fönstren medan jag knapra Alvedon och Ipren. D drog till Onsala & kvar var jag med bananbrödsbak & en läckande diskmaskin som gjorde att jag plötsligt stod & surfade stora vågor mitt på blanka köksgolvet. Förtog liiiite av bakglädjen dock. Men framåt aftonen kom hjältarna förbi en kortis, sa inte ska du väl oroa dig för det, åk & köp en ny slang bara. Så det gjorde vi idag. Väl hemma igen med nya rör & en liten torrboll så kom sedan universums gulligaste hund med tillhörande favoritperson på besök. Vi fikade & hängde i soffan, var ute en kortis & sprang ikapp med gläffskorven i regnet innan de gick igen. & precis nu har vi käkat morotspannkaka med picklade rödkål & äpple till & tittat på ubåtar på TV, även gråtit en skvätt. Så det var den helgen det. Du är hjärtligt välkommen vecka tretton. Bild
23 mars 2019
Att gå vidare var ingenting jag skulle behöva, det fanns ingen plattform att ta farväl av och därför ingen sorg att ta till sig. Bild
17 februari 2019
29 januari 2017
trying to find a new rhythm
så vad hände egentligen vecka fyra tvåtusensjutton? jo, jag
- åt mazarin
- jobbade fyra dagar inklusive en helg. & jag dog inte, jag hade till & med lite energi kvar när jag var färdig
- drack alkoholhaltig cider, en nyfunnen kärlek (som en försenad tonårsförälskelse)
- blev utbjuden på date night som började med götteburgare, chillimayo & bärs men tyvärr avslutades abrupt när febern gjorde entré
- åt after eight & varma päron, en klassiker har jag hört
- hade pms
- träffade min fina vän & partner in the crime of business - pruci - & vi catchade upp lite, styrde föreningsjobb, fattade smarta beslut & spånade på framtiden <3 p="">- åt smågodis
- avbokade planer som lättade THE börda från mina axlar
- knullade
- sov som ett arsel, vaknade tusen gånger per natt
- sjöng jävligt högt i bilen till let it go med james bay
- var lite slarvig med meditationen
ja, som en ser så har det varit en ganska bra vecka. & lite tråkig också. men rimlig. absolut rimlig.
05 november 2016
throw back saturday
skrivet 29 oktober 2005, kl. 04:45
"Kom precis hem. Följde X hem för att se att allt blev okej. Varit ganska full ikväll men det var en bra kväll och jag älskar och vill X väl i livet, hatar att behöva vara orolig för honom. Är lite orolig för att våra vanliga fyllehångel ska hamna framför fel ögon bara. Men det som är mellan oss är bara förflutna upprepningar och han kommer alltid finnas i mitt hjärta. Och jag vill inte gråta över drogerna, jag vill inte bry mig så det sätter spår i skallen, vill inte vimla runt i ovisshet och jag hoppas, jag vill att han fattar, han fattar, han måste fatta att han är en stor del i hjärtat på mig. Men nu är jag hemma, han är hemma och jag kan vara lugn och jag pallar andas ut för att jag vet att han är hemma nu, jag vet att han ligger i sin säng, jag vet att det är lugnt, det är det enda sättet: att följa honom hem och se att det inte går åt helvete på vägen. Hoppas han fattar att det är den enda väsentliga anledningen till att jag följer honom hem, för att se att han fortsätter leva med ett OKEJ i hjärtat. Godnatt."
"Kom precis hem. Följde X hem för att se att allt blev okej. Varit ganska full ikväll men det var en bra kväll och jag älskar och vill X väl i livet, hatar att behöva vara orolig för honom. Är lite orolig för att våra vanliga fyllehångel ska hamna framför fel ögon bara. Men det som är mellan oss är bara förflutna upprepningar och han kommer alltid finnas i mitt hjärta. Och jag vill inte gråta över drogerna, jag vill inte bry mig så det sätter spår i skallen, vill inte vimla runt i ovisshet och jag hoppas, jag vill att han fattar, han fattar, han måste fatta att han är en stor del i hjärtat på mig. Men nu är jag hemma, han är hemma och jag kan vara lugn och jag pallar andas ut för att jag vet att han är hemma nu, jag vet att han ligger i sin säng, jag vet att det är lugnt, det är det enda sättet: att följa honom hem och se att det inte går åt helvete på vägen. Hoppas han fattar att det är den enda väsentliga anledningen till att jag följer honom hem, för att se att han fortsätter leva med ett OKEJ i hjärtat. Godnatt."
19 maj 2016
varför jag är feminist
bah så har jag varit ute & sprungit en runda mitt på blanka dagen. sol, ljummen vind & barn som är på väg hem från skolan, glada är dom. jag går inom lilla ekobutiken på hörnan & köper rapsolja & spenat, får även med några bananer på köpet "de är ju så bruna ju så de får du gratis!" & så lämnar jag gamla damen i butiken med ett leende på läpparna, tänker att jamen det var ju ett bra initiativ, att prioritera sig själv & vad en känner för just nu, en liten löptur i försommarluften. så jag går där med min kasse i ena handen & spenat i andra, ler mot livet. men så hör jag hur det kommer en bil någonstans bakifrån & jag blir med ens självmedveten, börja mentalt syna mig själv utifrån. men jag kommer på mig själv, påminner mig lugnt om att nej jag är inte till för andra, jag är jag & min blick utgår från mig - inte från andra. så jag byter fokus, andas djupt & slappnar av en aning. jag fortsätter gå & bilen rullar upp vid sidan snett bakifrån & jag märker hur den saktar ner & jag vänder huvudet mot bilen, fortsätter andas lugnt. då bah: från passagerarsidan, häääänger det en snubbe över den andra snubbchauffören & bah glor - alltså G L O R, ingenting annat. & jag dör lite inombords. bah förminskas till objektet objektetsson på en sekund, mindre än en sekund - med ens & som vanligt & jag blir så arg så jag har lust att d ö d a honom. jag vill fucking döda honom. men jag fortsätter gå, saktar ner stegen ytterligare för att markera att jag är oberörd, fortsätter cirka tjugo meter framåt tills jag svänger vänster av upp mot lägenheten, fortfarande med bilen bakom mig & känslan av att vara iakttagen i ryggen. jag går uppför trappan, andas med magen, passerar grannarna i loftgången & tar fram nyckeln från bhn, öppnar dörren & kliver in i hallen. jag stänger bakom mig, ser till att låsa & bah blir så jävlars förbannat satans vansinnig & ledsen. så jag loggar in & börjar skriva ett inlägg med titeln varför jag är feminist.
04 december 2015
i söndags kändes den kommande veckan som ett berg. men nu har jag precis skickat sista mailet för veckan, plockat undan grejer hemma & tänt en massa ljus. till & med tagit fram bubbelglas. så nu sitter jag & väntar på att d ska komma hem. längtar efter honom. ikväll ska jag fira att jag har en grymt stöttande pojkvän som jag är oerhört tacksam över att få leva med. jag ska fira att jag orkat jobba sena kvällar trots mensvärk. jag ska skåla för att jag denna vecka har skapat en ny workshop i ett ämne jag tycker är spännande, samt även hållit den för en grupp nöjda människor. jag ska även fira att jag har två dagars ledighet framöver. & till sist ska jag skåla för att jag denna vecka har avslutat mitt första egna projekt med min drömmålgrupp, + de fina utvärderingarna jag fick för kursen.
så ikväll ska skåla & sträcka på mig. & så kyssa d.
02 november 2015
brain zaps
jag brukar hålla det relativt distanserat här på bloggen. men idag tänker jag skriva rent & skärt för terapeutiskt syfte & helt & hållet för min egen skull. eventuellt är det my current state of mind som gör mig mer FUCKIT än vanligt men det skiter jag i.
idag för en vecka sen slutade jag med en nödvändig rutin jag haft i många år. i mitt nya liv så ser morgonen istället ut på följande sätt; jag vaknar av väckarklockan, går upp ur sängen & in i badrummet. jag kissar & ser mig sedan i spegeln. sen går jag ut i köket & dricker ett glas vatten. det är här förändringen sker; jag dricker ett glas vatten utan att svälja ner en liten tablett. alltså; jag tar ingen tablett. ingen medicin. sedan en vecka tillbaka. & detta är alltså mitt nya liv. för första gången på fjorton år så har jag varit medicinfri i en vecka.
de första dagarna höll jag det till&med hemligt för d. tänkte att jag skulle överraska honom längre fram, bah "eh, vet du vem som varit medicinfri i typ en heeeel vecka/månad/år!?" eller liknande. allt gick som smort & jag tänkte typ att "varför i heeela friden har jag inte gjort detta tidigare, jag är ju fett superstabil & normal numera". dock lite svajig, yr, vinglig, ostadig rent av. men sånt gör mig inte så mycket, skitsamma om en är lite yr när en är medicinfri &&&&& utan ångest. (har inte hänt sedan jag var ett barn liksom!!!).
men så började det smyga sig på. illamående, mer yrsel & trötthet. så jag fick berätta för d när han kom hem lite senare en kväll i förra veckan & jag typ kände mig övergiven & inte ville att han skulle lämna mig i rummet ensam, för då ville jag bara gråta... att "jo du jag slutade ta min medicin i måndags...".
så idag är det måndag igen & en vecka har gått. utöver yrsel, trötthet & illamående kan vi addera overklighetskänslor, ludd i skallen och magkramper. sen har vi vingslagen, som jag kallar dem. från ingenstans så hör jag plötsligt vingslag i huvudet. de kommer tre-fyra stycken i taget & de känns som ett lufttryck genom hjärnan. när jag läser om det i fass så menar de att en del upplever det som elektriska stötar genom hjärnan. det gör inte jag. för mig är det tydliga vingslag. & på flashback känner de igen sig. där får jag även lära mig att det tydligen finns en term för fenomenet; brain zaps. så dem har vi med oss också. mysigt.
nu kanske jag borde tänka att "jomen vafan, du ligger ju inte i en pöl av ångest & vill dö, chilla för fan - nöööööj dig". & jo, det kan jag ju tänka & känna lite. men så slår jag upp kalendern för veckan & ser min to do-list framför mig & funderar på hur detta ska gå ihop. hur ska jag kunna jobba på & agera som vanligt i världen när min egen värld är helt förbytt. ingen kan se det på mig men inuti mitt huvud är det en lite annan verklighet just nu. jag avbokar & styr om samtal & tänker att jag måste få ta hand om mig lite, jag orkar inte. sen ska jag fatta beslut om en viktig sak tills i morgon & jag har suttit flera timmar i eftermiddag & försökt få grepp om mina plus/minus-listor. jag har en magkänsla, men jag kan inte lita på mig själv just nu. jag är rädd att jag fattar fel beslut nu när min hjärna spökar med mig.
jaa. det finns då inget syfte med denna text. men måste skriva, orkar inte ha smatterhjärnan för mig själv. ringer d på jobbet & vill egentligen be honom komma hem. men det kan jag inte, han jobbar ju. känner mig som ett barn. & så vingslagen. & jag vill inte äta mat, mår illa. har ätit godis & kardemummaskorpor hela dagen. rationellt fattar jag ju att det kanske är sämsta alternativet då jag verkligen mår piss av socker. men jag orkar liksom inte vara vettig just nu. i morgon kl. 10:00 ska jag vara på ett möte med en klient jag jobbar med, samt ett externt företag. jag ska alltså sitta där & representera företaget jag arbetar för, samt mig själv utifrån den roll jag har där. just nu när jag sitter vid köksbordet i mjukisbrallor & kofta samt fettigaste håret sen medeltiden, så har jag en aaaaning svårt att se hur det ska gå till. sådär kan det ju vara ibland. men en fixar det, en bara gör det. men just nu så är jag rädd att jag faktiskt inte alls fixar det. jag vet liksom inte hur det ska gå till. är rädd för att jag kommer göra något jävligt märkligt liksom. håll tummarna för mig verkligen.
& så detta också, avskyr att skriva osammanhängande. men jag får inte ihop det. är splittrad i tankarna. så jag lägger ner nu. längtar tills detta går över i alla fall.
idag för en vecka sen slutade jag med en nödvändig rutin jag haft i många år. i mitt nya liv så ser morgonen istället ut på följande sätt; jag vaknar av väckarklockan, går upp ur sängen & in i badrummet. jag kissar & ser mig sedan i spegeln. sen går jag ut i köket & dricker ett glas vatten. det är här förändringen sker; jag dricker ett glas vatten utan att svälja ner en liten tablett. alltså; jag tar ingen tablett. ingen medicin. sedan en vecka tillbaka. & detta är alltså mitt nya liv. för första gången på fjorton år så har jag varit medicinfri i en vecka.
de första dagarna höll jag det till&med hemligt för d. tänkte att jag skulle överraska honom längre fram, bah "eh, vet du vem som varit medicinfri i typ en heeeel vecka/månad/år!?" eller liknande. allt gick som smort & jag tänkte typ att "varför i heeela friden har jag inte gjort detta tidigare, jag är ju fett superstabil & normal numera". dock lite svajig, yr, vinglig, ostadig rent av. men sånt gör mig inte så mycket, skitsamma om en är lite yr när en är medicinfri &&&&& utan ångest. (har inte hänt sedan jag var ett barn liksom!!!).
men så började det smyga sig på. illamående, mer yrsel & trötthet. så jag fick berätta för d när han kom hem lite senare en kväll i förra veckan & jag typ kände mig övergiven & inte ville att han skulle lämna mig i rummet ensam, för då ville jag bara gråta... att "jo du jag slutade ta min medicin i måndags...".
så idag är det måndag igen & en vecka har gått. utöver yrsel, trötthet & illamående kan vi addera overklighetskänslor, ludd i skallen och magkramper. sen har vi vingslagen, som jag kallar dem. från ingenstans så hör jag plötsligt vingslag i huvudet. de kommer tre-fyra stycken i taget & de känns som ett lufttryck genom hjärnan. när jag läser om det i fass så menar de att en del upplever det som elektriska stötar genom hjärnan. det gör inte jag. för mig är det tydliga vingslag. & på flashback känner de igen sig. där får jag även lära mig att det tydligen finns en term för fenomenet; brain zaps. så dem har vi med oss också. mysigt.
nu kanske jag borde tänka att "jomen vafan, du ligger ju inte i en pöl av ångest & vill dö, chilla för fan - nöööööj dig". & jo, det kan jag ju tänka & känna lite. men så slår jag upp kalendern för veckan & ser min to do-list framför mig & funderar på hur detta ska gå ihop. hur ska jag kunna jobba på & agera som vanligt i världen när min egen värld är helt förbytt. ingen kan se det på mig men inuti mitt huvud är det en lite annan verklighet just nu. jag avbokar & styr om samtal & tänker att jag måste få ta hand om mig lite, jag orkar inte. sen ska jag fatta beslut om en viktig sak tills i morgon & jag har suttit flera timmar i eftermiddag & försökt få grepp om mina plus/minus-listor. jag har en magkänsla, men jag kan inte lita på mig själv just nu. jag är rädd att jag fattar fel beslut nu när min hjärna spökar med mig.
jaa. det finns då inget syfte med denna text. men måste skriva, orkar inte ha smatterhjärnan för mig själv. ringer d på jobbet & vill egentligen be honom komma hem. men det kan jag inte, han jobbar ju. känner mig som ett barn. & så vingslagen. & jag vill inte äta mat, mår illa. har ätit godis & kardemummaskorpor hela dagen. rationellt fattar jag ju att det kanske är sämsta alternativet då jag verkligen mår piss av socker. men jag orkar liksom inte vara vettig just nu. i morgon kl. 10:00 ska jag vara på ett möte med en klient jag jobbar med, samt ett externt företag. jag ska alltså sitta där & representera företaget jag arbetar för, samt mig själv utifrån den roll jag har där. just nu när jag sitter vid köksbordet i mjukisbrallor & kofta samt fettigaste håret sen medeltiden, så har jag en aaaaning svårt att se hur det ska gå till. sådär kan det ju vara ibland. men en fixar det, en bara gör det. men just nu så är jag rädd att jag faktiskt inte alls fixar det. jag vet liksom inte hur det ska gå till. är rädd för att jag kommer göra något jävligt märkligt liksom. håll tummarna för mig verkligen.
& så detta också, avskyr att skriva osammanhängande. men jag får inte ihop det. är splittrad i tankarna. så jag lägger ner nu. längtar tills detta går över i alla fall.
30 maj 2015
livet förändras tydligen. & fort som fan går det.
igår skickade jag in min uppsats & tänker att snälla good enough, låt mig bli godkänd & gå vidare. det senaste halvåret har den liksom hackat sönder mitt liv bit för bit. tack för den.
sen har vi det andra, cancern som kom & hälsa på hos d. nu kommer allt bli bra & en borde se ljust & hoppfullt & det göööör jag vi jag vi jag vi MEN det måste få landa. jag har både fattat & inte fattat vad som hänt. jag har både varit medveten rakt igenom samtidigt omedveten & chockad. jag har varit allt men också mindre än allt hela tiden. cellgifterna är snart & sen är det officiellt över kan vi säga. fast så är ju första uppföljningen om ett halvår & efter deeeet kan livet bli som vanligt igen. fast då är det ju faktiskt bara ett halvår till nästa uppföljning alltså om ett år & seeeen vet vi. fast då är det ju bara ett halvår till nästa uppföljning så... blablabla. livet är nu & det vet jag vi jag vi jag vi men... MEN. det känns.
ta hand om varandra. f ö r f a n.
igår skickade jag in min uppsats & tänker att snälla good enough, låt mig bli godkänd & gå vidare. det senaste halvåret har den liksom hackat sönder mitt liv bit för bit. tack för den.
sen har vi det andra, cancern som kom & hälsa på hos d. nu kommer allt bli bra & en borde se ljust & hoppfullt & det göööör jag vi jag vi jag vi MEN det måste få landa. jag har både fattat & inte fattat vad som hänt. jag har både varit medveten rakt igenom samtidigt omedveten & chockad. jag har varit allt men också mindre än allt hela tiden. cellgifterna är snart & sen är det officiellt över kan vi säga. fast så är ju första uppföljningen om ett halvår & efter deeeet kan livet bli som vanligt igen. fast då är det ju faktiskt bara ett halvår till nästa uppföljning alltså om ett år & seeeen vet vi. fast då är det ju bara ett halvår till nästa uppföljning så... blablabla. livet är nu & det vet jag vi jag vi jag vi men... MEN. det känns.
ta hand om varandra. f ö r f a n.
16 juli 2013
update:
- bor numera i kungsbacka med min karl. ska pendla sista året & bo med några brudar i skövde under veckorna
- jobbar en del på ica i åsa
- tog förarintyg i helgen (båt) så tänkte bli en sån där båtmänniska nu
- var i sthlm häromsistens & hängde några dagar med mina hjärtegull
- längtar mycket efter syrran
- vill dra till new york i augusti
- försöker stressa av & njuta
- blabla
inte så mycket att säga, orka mallorca
nu har jag roligare saker för mig än det här, tio!
- bor numera i kungsbacka med min karl. ska pendla sista året & bo med några brudar i skövde under veckorna
- jobbar en del på ica i åsa
- tog förarintyg i helgen (båt) så tänkte bli en sån där båtmänniska nu
- var i sthlm häromsistens & hängde några dagar med mina hjärtegull
- längtar mycket efter syrran
- vill dra till new york i augusti
- försöker stressa av & njuta
- blabla
inte så mycket att säga, orka mallorca
nu har jag roligare saker för mig än det här, tio!
08 juli 2013
igår skrev jag på facebook:
jag brukar vanligtvis inte svära & gorma högt om känslor & tankar på facebook, men nu ska jag: JAG ÄR SÅ SATANS FÖRBANNAT JÄVLA TRÖTT PÅ ALLT KVINNOHAT I VÄRLDEN ATT JAG KNAPPT PALLAR MER.
för några år sedan hade jag en nära vän som jag tyckte om väldigt mycket då hon var smart & rolig & hade vettiga åsikter till viss del. dock vet jag att hon argumenterade för att det inte var ojämställt i sverige. jag minns detta oerhört väl då hennes argument mot att sverige är ett icke jämställt land var att hon inte "tyckte" eller "kände" eller "upplevde" det. så jävla skitsamma vad hon tycker, känner eller upplever i just detta fall, då fakta visar på det totalt motsatta.
här har vi ett exempel på en liten grej som är en del av allt som uppgör det kvinnohat som växer & frodas runt om i världen. sommarprat av liv strömquist;
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/203028?programid=2071
jag brukar vanligtvis inte svära & gorma högt om känslor & tankar på facebook, men nu ska jag: JAG ÄR SÅ SATANS FÖRBANNAT JÄVLA TRÖTT PÅ ALLT KVINNOHAT I VÄRLDEN ATT JAG KNAPPT PALLAR MER.
för några år sedan hade jag en nära vän som jag tyckte om väldigt mycket då hon var smart & rolig & hade vettiga åsikter till viss del. dock vet jag att hon argumenterade för att det inte var ojämställt i sverige. jag minns detta oerhört väl då hennes argument mot att sverige är ett icke jämställt land var att hon inte "tyckte" eller "kände" eller "upplevde" det. så jävla skitsamma vad hon tycker, känner eller upplever i just detta fall, då fakta visar på det totalt motsatta.
här har vi ett exempel på en liten grej som är en del av allt som uppgör det kvinnohat som växer & frodas runt om i världen. sommarprat av liv strömquist;
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/203028?programid=2071
06 juni 2013
är dödstrött. sitter i sängen på ett hotellrum i sthlm & pluggar manus för en barnshow imorrn som vi ska köra i gävle. känner inte att jag har bästa kollen. men jag ska vara humla iaf. helt faaab!
men imorrn kommer jag hem igen & då börjar flera dagars ledighet deluxe som ska innehålla allt mys i världen. LÖVELY!
men imorrn kommer jag hem igen & då börjar flera dagars ledighet deluxe som ska innehålla allt mys i världen. LÖVELY!
28 maj 2013
23 maj 2013
22 maj 2013
21 maj 2013
margaret mead
"never doubt that a small group of
thoughtful, committed, citizens can
change the world. indeed, it is the
only thing that ever has."
19 maj 2013
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)