varför jag är feminist

bah så har jag varit ute & sprungit en runda mitt på blanka dagen. sol, ljummen vind & barn som är på väg hem från skolan, glada är dom. jag går inom lilla ekobutiken på hörnan & köper rapsolja & spenat, får även med några bananer på köpet "de är ju så bruna ju så de får du gratis!" & så lämnar jag gamla damen i butiken med ett leende på läpparna, tänker att jamen det var ju ett bra initiativ, att prioritera sig själv & vad en känner för just nu, en liten löptur i försommarluften. så jag går där med min kasse i ena handen & spenat i andra, ler mot livet. men så hör jag hur det kommer en bil någonstans bakifrån & jag blir med ens självmedveten, börja mentalt syna mig själv utifrån. men jag kommer på mig själv, påminner mig lugnt om att nej jag är inte till för andra, jag är jag & min blick utgår från mig - inte från andra. så jag byter fokus, andas djupt & slappnar av en aning. jag fortsätter gå & bilen rullar upp vid sidan snett bakifrån & jag märker hur den saktar ner & jag vänder huvudet mot bilen, fortsätter andas lugnt. då bah: från passagerarsidan, häääänger det en snubbe över den andra snubbchauffören & bah glor - alltså G L O R, ingenting annat. & jag dör lite inombords. bah förminskas till objektet objektetsson på en sekund, mindre än en sekund - med ens & som vanligt & jag blir så arg så jag har lust att d ö d a honom. jag vill fucking döda honom. men jag fortsätter gå, saktar ner stegen ytterligare för att markera att jag är oberörd, fortsätter cirka tjugo meter framåt tills jag svänger vänster av upp mot lägenheten, fortfarande med bilen bakom mig & känslan av att vara iakttagen i ryggen. jag går uppför trappan, andas med magen, passerar grannarna i loftgången & tar fram nyckeln från bhn, öppnar dörren & kliver in i hallen. jag stänger bakom mig, ser till att låsa & bah blir så jävlars förbannat satans vansinnig & ledsen. så jag loggar in & börjar skriva ett inlägg med titeln varför jag är feminist.