i wanna run to you

tvinga upp mig själv i förmiddags & iväg & träna. jag & tanterna var det, jag & gäddhängen. men det är en fin timma, att få känna sig hemma nånstans ibland.
sen handla & hem & duscha & nu sitter jag här, fortfarande. jag har tydligen fallit in i förälskelse igen. det är marmeladen & jag. marmelad & ost på nåt grovt bröd & sen några koppar thé på det. så jäfffla fint.

i övrigt är det en sak som är lite konstig.
mitt emot mig, på andra sidan gatan står kanske stockholms absolut fulaste hyreshus någonsin. det är ett brunt trähus med långa 70- talsorangea loftgångar på sex våningar som även har nån sorts beige plåtfasad över de delar av huset som är trappuppgångar. & just ja, de flesta fönster är inramade i en mörkröd färg som bara är... ful. Så huset i sig är fruktansvärt motbjudande, det är den ghettofierade delen av dallas, så att säga.

men! till sak.
för drygt två veckor sen såg jag att det över ett fönster & den tillhörande dörren var övertejpat som om det vore nån jävla brottsplats. men det är svart tejp med vit text så det är inte snutens.
"märkligt", tänkte jag men så var det inte mer med det, tills på kvällen då jag såg att det bakom det övertejpade fönstret var uppsatt ett skynke som föreställer en man som bryter sig ut genom ett galler.
"jääävligt märkligt", tänkte jag då & stod & stirra en stund.
& såhär är det fortfarande. tejpen är kvar & varje kväll (dock inte igår) är det ljust där inne, så det är ju nåt som existerar där inne iaf. & just ja, jag kika på tejpen också, kolla vad det stod:
do not disturb
stod det. & jag blir lite dum i huvudet av det här. VAD ÄR DET LIX!? egentligen vill jag bara gå ut genom porten, stå en stund utanför medan vinden viner & regnet piskar mig i ansiktet (haha, piskar, sjukt roligt ord) & samla mod för att sen dra jackan tätare intill mig, småspringa över gatan & fram till dörren, knacka på & se vad som händer.

men ja. Det kommer jag nog inte göra.

jaooojaooo. nu ska jag ta tag i mitt liv iaf. Det kan behövas såhär års. PUUUUUUUSS