det har gått en liten tid sen jag skrev nåt sist.
men mamma fyllde år & vi drack kvälls- & morgonbubbel & gav presenter på sängen & mest hela dagen & vi åt choklad & grekisk mat, kramades & det var fint faktiskt. vi höll nivån, så att säga. vi fira i flera dagar med middagar, familjetid & ett hejdundrandes partaj med diverse röjande & jag & syrran sjöng för kung & fosterland samtidigt som louise stod för gitarrkomp & allt gick utmärkt, det blev en ren succé!
hann även med några dagar hos hårdrocksdanne i kungsbacka & jag njöt varje minut. som alltid.
men nu är jag hemma igen. sthlm är sig likt.
snön har dock tagit över mitt liv. helt.
(det har nog framgått tidigare att jag inte är vidare förtjust i SJ men jag kan nu, mööööjligeeeen, ha hittat nåt som har tagit mitt hat till ännu högre nivåer. & det är SL, förstår ni. motherfucking SL.
eller som jag kallar honom: saddam lussein.)
men denna vintern. jag känner hur livet runnit ur mig de senaste månaderna. jag lever inte ett normalt liv längre & såhär kan det inte fortsätta. jag behöver nåt nytt.
sen förra onsdagen är jag på fri fot igen, eller vad man ska säga. ingen mer terapi & skit. det var mitt eget val & jag hoppas jag gör rätt.
men tidigare ikväll fick jag ett bakslag vilket iof var ganska väntat med tanke på att jag är nere på en så pass låg nivå nu, på näst sista nedtrappningsfasen. bara några dagar har gått men jag känner redan nu hur någon hela tiden skyndar efter mig genom folkmassorna, febrilt försöker nå min halsduk med långfrysta fingrar & når upp, bara för att stressa bakom & flåsa mig i nacken.. som ett jävla hån.
tro inte du kommer undan
& så detta återkommande beteende som tröttar mig till leda. & det är ju inte så att jag inte känner igen mig. jag har varit här förr. & BLABLABLABLABLABLABLA kuk jävla skitröv.
aja
så denna veckan är inte bästa veckan att vara ensam. jag panikar ut sms till höger & vänster för att försöka hålla nerverna i schack, greppa tyglarna & aktivt försöka styra i motsatt riktning, inte skena iväg i invanda banor. men det är ett heltidsjobb. tro mig.
men jag ska klara det.
utöver mina egna små krashar då & då, störtdyker jag titt som tätt ner i andras liv också & jaa.. förstör, mer eller mindre. & det ber jag om ursäkt för, så;
ursäkta
jag hoppas ni kan ha nån sorts överseende med detta helt enkelt. tack på förhand.

nu ska jag bädda ner mig i sängen för imorrn blir det möte några timmar på eftermiddagen & sen kväll hos miss t. men efter det är jag ledig fyra dagar, damnrightiaaaam, så det blir fint.
men kom & hälsa på mig. hela tiden.
jag behöver det


(.. usch ja. den är svår)