(för nu)

gode min jävla jesus

joooorå

det här med livet asså,
vilket jävla meck.

i wanna run to you

tvinga upp mig själv i förmiddags & iväg & träna. jag & tanterna var det, jag & gäddhängen. men det är en fin timma, att få känna sig hemma nånstans ibland.
sen handla & hem & duscha & nu sitter jag här, fortfarande. jag har tydligen fallit in i förälskelse igen. det är marmeladen & jag. marmelad & ost på nåt grovt bröd & sen några koppar thé på det. så jäfffla fint.

i övrigt är det en sak som är lite konstig.
mitt emot mig, på andra sidan gatan står kanske stockholms absolut fulaste hyreshus någonsin. det är ett brunt trähus med långa 70- talsorangea loftgångar på sex våningar som även har nån sorts beige plåtfasad över de delar av huset som är trappuppgångar. & just ja, de flesta fönster är inramade i en mörkröd färg som bara är... ful. Så huset i sig är fruktansvärt motbjudande, det är den ghettofierade delen av dallas, så att säga.

men! till sak.
för drygt två veckor sen såg jag att det över ett fönster & den tillhörande dörren var övertejpat som om det vore nån jävla brottsplats. men det är svart tejp med vit text så det är inte snutens.
"märkligt", tänkte jag men så var det inte mer med det, tills på kvällen då jag såg att det bakom det övertejpade fönstret var uppsatt ett skynke som föreställer en man som bryter sig ut genom ett galler.
"jääävligt märkligt", tänkte jag då & stod & stirra en stund.
& såhär är det fortfarande. tejpen är kvar & varje kväll (dock inte igår) är det ljust där inne, så det är ju nåt som existerar där inne iaf. & just ja, jag kika på tejpen också, kolla vad det stod:
do not disturb
stod det. & jag blir lite dum i huvudet av det här. VAD ÄR DET LIX!? egentligen vill jag bara gå ut genom porten, stå en stund utanför medan vinden viner & regnet piskar mig i ansiktet (haha, piskar, sjukt roligt ord) & samla mod för att sen dra jackan tätare intill mig, småspringa över gatan & fram till dörren, knacka på & se vad som händer.

men ja. Det kommer jag nog inte göra.

jaooojaooo. nu ska jag ta tag i mitt liv iaf. Det kan behövas såhär års. PUUUUUUUSS

playground

jodå. det blev en rätt rejäl helg trots allt.
i fredags kom niklas hit & drack "varm och kall" med mig & vi försökte uppdatera varandra medan jag skala rotfrukter & skåla för en fin helg & plötsligt drog han & mötte andreas vid t- centralen för att sen, väl hemma i skanstull igen, återförenades över en cigg i mörkret. det var fint.
sen blev det lax & ungsbakade rotfrukter med äppel- & pepparrotssås & en hel del snack om ditt & datt & framåt natten drog vi vidare till spybar där allt börja fsf med diverse sl- kort & grejer. tyvärr fortsatte det inte lika bra men jag & andreas kom till slut hem framåt förmiddan nångång.
jag borde tacka gud för de vänner jag har. de är guld värda.

vi vakna nån gång på eftermiddagen & efter diverse prat & frukost kom niklas & överraska oss med presenter, yes indeed. sen blev det svullning a la fettopizza & lite kvällshäng hos mig med en tillökning av en kristoffer vilket var alldeles perfekt för mig. sen drog dom vidare för röj & jag somna utmattad i sängen.

söndagen blev en fet frukost & sen en lätt degad stämning i soffan hemma hos mig med ett gäng avsnitt av "heja björn". & sen åkte dom.

men det var en jävligt fin helg. trots allt.
& som sagt:
jag borde tacka gud för de vänner jag har. de är helt jävla fantastiska.
love you guys.

nu är jag där

just nu är jag & världen i fas med varandra. jag & mitt liv just nu:



- sthlm & kylan. "det snöar i stockholm! jag kräks!" - bettan
- fittan
- händerna, fnösket


+ mina fantastiska vänner. dom är.. så jävla bra helt enkelt. jag är evigt tacksam över dessa fina människor
+ d.
+ händerna, fnösket. dom är som kompass & karta, man förstår vart man är på väg. mot vintertid
+ mina omtänksamma päron
+ sthlm
+ vita sängkläder
+ d. in kropp nära min. d. u i största allmänhet
+ jag tror jag har hittat mig själv! 22 år gammal & oranget hår & jag tror fan jag har hittat mig själv.
+ jag, elin & tony drar till tjeckien a la prag i december & dyngar in vinterdeppen totaaaaales så att det bara sjunger om det! det finns bara en väg ut - ren jävla lycka.




& imorrn drar jag hem till sthlm igen där det väntar vinterjacka & enträget fingervantscyklande trots att jag nu faktiskt har införskaffat mig ett helt korrekt sl- kort (hurray!!). men nu ska jag sova. sover i syrrans gamla rum som är tomt förutom att det står en stor, uppblåsbar dubbelsäng som för stunden är begravd under diverse kläder & annat tjaffs som egeeentligen borde vara nerpackat i min resväska.
men som sagt, nu blir det sova & imorrn ska jag gå upp vid sju & packa ner allt lite snabbt, slänga på mig ett par tights, en t- shirt & en stor tröja & sen mysa lugn onsdagsfrulle med thé & ljus tillsammans med mamma som har sovmorgon. sen blir det tåg & sånt där.
ses snart.
puss

du

åren har passerat höst efter höst & oavsett var jag befunnit mig, hur jag mått eller vad jag gjort så har du funnits ute i periferin på ett eller annat sätt. det skulle vara fint att skriva att du funnits där på det sättet som verkar så förjävla fantastiskt. men så har det inte varit.

men vi har nynnat samma visor, hummat liknande sånger, eller ja, snarare;



vrålat lika högt,



& det kanske är det som gjort att vi haft varandra kvar, om än dock bara på en armlängds avstånd. jag vet inte.

men nu...







... nu har du tagit dig in.

på tio tusen olika sätt har du stormat mitt liv, trotsat logik & gått över de där gränserna vi har, barriärer både du & jag rutat våra liv efter & stundtals grips jag av panik, det kan jag erkänna. ibland tappar jag andan & kommer på mig själv att fumla efter den kontroll jag förlorat & trots allt håller otroligt kärt.

men det är då det slår mig, en käftsmäll hård som sten & fullständigt åt helvete självklar, det måste ju vara så, det måste ju vara vi.

det är ju jag. & sen till min största glädje:





just du.





så jag ler.
för dig.

som man letar

"du är det bästa som hänt mig sen skivat bröd uppfanns."

man tackar. puss

backar

tolv timmar sen ryckte du håret & drog ner mig i sängen, kysste mig & väste "tio minuter kvar" & jag slet bort dina händer men lät de åter igen våldföra sig tillbaka samma väg, få mig att tappa andan lite, sjunka ner på det där mjukhårda sättet du behärskar så förjävla bra.

men nu, tolv timmar bort från då, i en helt annan stad med bara mig själv att lita på faller det sig inte lika naturligt som då, jag känner ingen tro för din version.

... & jag backar.

som jag sa

jag vakna av att jag låg & diskuterade med en karl i sängen.
"vem fan är detta..?" tänkte jag tyst för mig själv medan jag insåg hur otroligt vacker han var så jag knep igen käften, lyssna för att se vad vi prata om men istället för att komma ikapp diskussionen, kysste jag honom & bad om kuk, lät honom njuta & han skratta, drog mig intill sig, bakåt & över ryggen & jag log för jag visste redan då; inte en chans att han lämnar mig med hela hjärtat i behåll..
efteråt sjönk jag i min rosa morgonrock, såg ut mot regnet & öppna dörren, lät honom gå med uppspärrade ögon, orden hängande vid mungipan & det tog bara några få sekunder innan det plinga på & han fortsatte med ett;


- ...& du är helt jävla fantastisk..!







: fragment av näst intill glömda tider & fantastiska stunder jag haft & aldrig vill ha igen.
men ibland ligger jag i sängen, återupplever deras händer & tungor, känner hur jag låter mig ätas inifrån, bara för att få känna att jag lever när mitt egna liv ligger på is.