tolv timmar sen ryckte du håret & drog ner mig i sängen, kysste mig & väste "tio minuter kvar" & jag slet bort dina händer men lät de åter igen våldföra sig tillbaka samma väg, få mig att tappa andan lite, sjunka ner på det där mjukhårda sättet du behärskar så förjävla bra.
men nu, tolv timmar bort från då, i en helt annan stad med bara mig själv att lita på faller det sig inte lika naturligt som då, jag känner ingen tro för din version.
... & jag backar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar