befriade (finally!) foten från bandage förra fredagen efter många om & men.
först tyckte jag den såg sjukt pyttig ut, krympt & jävlig, som att dom kapat halva foten men nu efter några dagar så har den expanderat, så att säga. ful som fan, är den. men stygnen läker & jag kan vicka lite, lite, liiiite på tån nu. dock har jag rejält ont emellanåt men det är väl så det ska vara? ingen idé att oroa sig.
hursomhelst har det varit en ganska känslosam vecka & efter dessa dagar skulle jag vilja göra diverse uttalanden, både till specifika människor, djur, diverse företag/ organisationer och folk i största allmänhet & so on.

1. det första dedikerar jag till statens järnvägar som, utan att verka anstränga sig, slår ytterligare rekord i förseningar. så här går vi:

- det gör mig uppriktigt ont i hjärtat varenda gång jag sitter där i sätet, oftast lite trött men ändå lätt förväntansfull, & känner hur tågbromsarna gnisslar till under fötterna på kupégolvet varpå det följer ett pling ur högtalarna & någon knälångskjolad dam eller vattenkamsstekt karl påbörjar en bestämd men ursäktande mening i stil med som ni märker står vi just nu still... osv.
för visst fan är det signalfel. eller frusna bromsar. eller andra tåg som är i vägen. eller godståg framför som bara kan gå på halvfart. eller inväntan av passerande tåg mot katrineholm. eller upphämtning av evakuerade resenärer från inställt tåg i flen. eller en urspårad vagn i närheten av nässjö. eller... ja, vadfansomhelst!
& det enda jag egentligen begär, är att ni ska:

g ö r a e r t j o b b!

det värsta i denna situaionen är dock att jag är sjukt beroende av deras halvkassa skittjänster med tanke på att sträckan sthlm- gbg är ett ständigt återkommande senario i mitt liv. & det suger balle. på ett brutalt dåligt sätt. så snälla, jag ber er: skärp er för i helvete.

2. mitt andra uttalande går direkt till en väldigt speciell kille, nämligen till hårdrocksdanne i kungsbacka:

- fan vad värt det är att ligga med dig älskling, du är så förbaskat fin! du är grym. att hänga med dig kan nog bara liknas med nåt i stil med att äta nybakade, släta semlebullar med kardemumma i på en strand i solnedgången nånstans i bahamas medan de bastukjolsklädda bodybuildarmännen, i skenet från elden, serverar brinnande mjölkdrinkar med långa berg- & dalbanesugrör som surplar ikapp med vågornas brus som rullar in mot stranden & lämnar romantiken som en förförisk dimma som letar sig upp över klipporna & slår sig ner över ön som ett skimmer... en påminnelse om livets ljuva skönhet...
så alltså, daniel..
det är så jävla, jävla fint att typ bara ligga i din soffa & glo sopranos & typ äta mat & godis hela tiden.
PUSS. jag saknar dig.

3. det tredje säger jag både till mig själv & min älskade lillasyster julia för att peppa oss inför mammas femtioårsdag nästa vecka där vi ska sjunga egenkomponerad sång med någon sorts gitarrkomp av mig (åh heeeerregud.. har inte ens en strängad gitarr än..) & ja. just nu känns det ganska pissigt. men till sak:

- julia. vi är bäst. vi är så himla, himla bäst. kanske bättre än vad vi knappt själva förstår. vi är nog till & med bättre än vad folk ens kommer märka på festen. kanske så bra att vi rent av själva faller pladask ner på golvet av chocken över vår egna briljans. asså julia. jag tror vi rent av är dödsbäst.

4. det sista uttalandet går till min katt... eller rättare sagt: den går till min mammas, pappas & min syrras katt, den berömda djävulskatten nisse, som jag trots vår risiga relation, älskar otroligt högt.
men efter hans helt oprovocerade talibanryck igår på hallmattan när jag låg på rygg & morgonnjöt den precis avslutade frukosten, & han plötsligt h e l t j ä v l a o p r o v o c e r a t dödsattackerar mig med klorna i ansiktet & river upp ett köttsår över min högra kind så det börjar rinna blod... då får jag banne mig nog. så här går vi igen:

- du ska döden dö ditt jävla kattkräk!





sådär. nu var det gjort.

(men fan asså, åååh. ångest. nu får jag jääättedåligt samvete verkligen, för mördarnisse. jag älskar honom ju! fast ändå, han är inte snäll... han är liksom ond, ett djävulens barn, som jag skulle vilja uttrycka det.
men ändå.
fjärtoooooo... snoffekorven... puss på dig. du är fin. ändå.)


men så.
det var det. tack för ikväll.
nu måste jag sova.
puss.