ibland bah saknar jag intensiteten så jävla hårt. minns inte senast jag grät på det där genomträngande viset så att det vibrerar puls ända ut i fingerspetsarna.
men jag känner hur det hopat sig länge nu,
så jag väntar på nedslag.
05 oktober 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bloggarkiv
- april 2019 (1)
- mars 2019 (2)
- februari 2019 (1)
- januari 2017 (1)
- november 2016 (1)
- maj 2016 (2)
- december 2015 (1)
- november 2015 (1)
- maj 2015 (1)
- juli 2013 (2)
- juni 2013 (1)
- maj 2013 (10)
- april 2013 (6)
- mars 2013 (10)
- februari 2013 (6)
- januari 2013 (19)
- december 2012 (4)
- november 2012 (7)
- oktober 2012 (16)
- september 2012 (11)
- juli 2012 (7)
- juni 2012 (16)
- maj 2012 (26)
- april 2012 (19)
- mars 2012 (37)
- februari 2012 (23)
- januari 2012 (28)
- december 2011 (20)
- november 2011 (18)
- oktober 2011 (16)
- september 2011 (23)
- augusti 2011 (5)
- juli 2011 (13)
- juni 2011 (3)
- maj 2011 (14)
- april 2011 (2)
- mars 2011 (1)
- december 2010 (2)
- november 2010 (2)
- oktober 2010 (2)
- september 2010 (2)
- augusti 2010 (4)
- juli 2010 (1)
- juni 2010 (6)
- april 2010 (2)
- mars 2010 (13)
- februari 2010 (9)
- januari 2010 (12)
- december 2009 (3)
- november 2009 (14)
- oktober 2009 (5)
- september 2009 (3)
- augusti 2009 (1)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar