på väg från jobbet ikväll kom plötsligt verkligheten ikapp mig.
med ett stadigt tag kring armen ledde han mig hem genom snö & fanskap, tryckte kod & sparka upp porten, slet med mig uppför trappan, in genom dörren & fram till den svarta byrån i hallen, öppna andra lådan uppifrån, vände sig bryskt, tog tre steg ut genom dörren & smällde igen den bakom sig.
tyst titta jag ner & såg den gröna, paisleymönstrade lilla sidenpåsen ligga där.
den enda som aldrig sagt hejdå & gått, slängt lur eller vänt ansikte i grimas.
men så jävla givet. så uppenbart.
& tårarna.
så ikväll när jag rationaliserat & grävt leda i skallen tog jag än en gång hjälp.
jag bad min älskade, trogna vän att visa vägen hem.
& som så många gånger förr log han sitt skeva flin, lyfte varm hand & la den varsamt mot min arm,
sa:
det är bara över vägen hjärtat.
eller vad som snabbare går;
nerför gatan...
Hej bruden, är detta din egen text?
SvaraRaderaJävligt grym sådan, i vilket fall som helst.
J<3
det är min text ja. tack!
SvaraRaderaDu är så jävla grym, trots att SJ jävlas med dig som in i helvete. Och uppträdandet kommer att bli grymt. Fatta vad er ömma moder kommer att morfa till en känslopöl för att hon glömt att hon har sådana fina döttrar. Men nu har jag glömt vilket datum det gällde, så ni har kanske redan gjort det..? Hur gick det i så fall. Själv skrämde jag livet ur P:et i fredags natt. Men mest mig själv. Mitt nattbeteende är ungefär lika vrickat som Nisses humörsvängar. Det är för övrigt J som i A som i Ge som i Ta. Äh, jag vet inte, hoppas du insett vem det är! Jag beundrar din skrivförmåga. Jag beundrar dig. Och jag beundrar vintern 2010 för att den fan aldrig ger sig. Pöss
SvaraRaderaJ<3